Vintern har inte gett sig ännu

Det var inte alls så att våren är på väg. Nu är det kallare än värst. Ja , kanske inte riktigt men iallafall rätt kallt. Igår var det minus 17 grader och det tycker jag är kallt och då det även blåser en nordlig vind så känns kylan ännu mer. I helgen har jag städat lite i mitt arbetsrum. Visar några bilder på en av flera hyllor där. Stämplarna på hyllan är gamla som jag fått av en gammal fiskare här i Heestrand som nu är död. Han hade de stämplarna till att märka sina fiskegrejor med. Det står SD 122 och det betyder att båten var registrerad i Strömstad. Ovanför vår ende yrkesfiskares sjöbodsdörr står det "Företaget är inte lönsamt men trivsamt.
Jag tror inte Kent menar att ligga still på grund av isen utan något helt annat. Jag vet att han älskar att vara på sjön. Jag hade den stora förmånen att en dag i höstas vara med honom ute och dra hummertinor och det var en upplevelse.

Takdropp

Igår var en underbar vinterdag med sol och endast ett par grader kallt. På morgonen städade jag köket och sedan var Pricken och jag ute och promenerade i flera timmar.

Det här är kruthuset, det ligger i vårt största stenbrott i Heestrand. Här förvarade man krut när man höll på med stenbrytning i bergen förr. Nu står bara väggarna kvar.

Några båtar ligger fortfarande i sjön.

I går droppade det från taken här hemma och jag kände att solen började värma lite. Det har varit en lång och kall vinter och nu ser jag verkligen fram emot vår.
Kram Marita

Hemma igen efter mässbesök

Nu har Camilla och jag varit i på mässbesök i Stockholm. Vi har fått så mycket ny inspiration och nya upplevelser samt helt underbara möten med olika människor.
I natt var det ändå väldigt skönt att få sova i sin egen säng.


Vi hann också med ett besök i butiken "De Franska Testamentet". En helt underbar butik som helt klart var värt ett besök. Den vita skålen och boken i underbart fint papper köpte jag där

Nu skall jag ut och promenera i det fina vintervädret. Här lyser solen och det ser väldigt vackert ut.
Kram Marita

En blandning av sött och salt

Jag har alltid gillat att blanda in lite marin känsla i min så annars vita lantliga inredning. Närheten till havet och de kala klipporna i vår natur runt här där jag bor är en stor inspirationskälla för mig, liksom de gamla bergsbyarna i Provence.
Här kommer några bilder från min hall.



Kram Marita

Så långt ögat når

Lika vitt som jag har inne, lika vitt är det ute. Så långt ögat når ser man bara is.
Det är lika underbart att gå våra strandpromenader nu som det är att gå här på sommaren. Naturen är fantastisk. Den skiftar hela tiden.

Det här är badstranden i Heestrand. Idag var det folk ute och gick på havet.

Ha det gott
Kram Marita

Isen har lagt sig på havet

Idag på eftermiddagen fick jag tillbaka min telefon, bredband och TV. Jag har varit utan i en och en halv vecka, det var ett kabelfel och eftersom det varit så kallt har det tagit extra lång tid att åtgärda felet. Killarna som skulle laga felet har eldat flera dagar på vägen för att komma ner under tjälen. Vattnet frös också här i huset så jag var utan vatten i tre dagar, men det fick jag igång med hjälp av en värmefläkt som jag tinade upp rören med. Det händer mycket på landet, men fördelarna överväger ändå nackdelarna ,jag skulle inte vilja byta, Nu känns det underbart att få kontakt med yttervärlden igen. På ett sätt har det ändå varit bra, för jag har fått gjort så mycket här hemma, jag har både målat och snickrat och gått långa promenader.

Tack alla för fina hälsningar på mitt förra inlägg, jag blev så glad när jag fick igång datorn och fick se alla idag.


Idag visar jag några nytagna bilder från mitt vardagsrum. Jag har bottenmålat båten. Nu passar den mer in i det övriga. Jag har också bytt ut mina dikesgranar i glasburkar mot olivkvistar istället. Jag har klippt mitt olivträd lite för det hade blivit så yvigt.



Det här hjärtat har Pia Aaseby från Provence gjort, jag bara älskar det.

Nu har isen lagt sig ända ut till Väderöarna. Det är så tyst när isen har lagt sig. Annars hörs nästan alltid havet på ett eller annat sätt. Kanske kan man gå ut till Ulö och Flatskär om isen ligger ett tag till. När jag var tonåring i mitten på -60 talet fixade min pappa till ett skridskosegel till mig som jag åkte med ut till våra badöar. Det var en otrolig känsla. Den här bilden är tagen innan isen lagts sig utanför Flatskär.

Nu skall jag kika runt lite till alla mina bloggvänner
Många kramar Marita

Jag ser ljuset i tunneln

"Allt är möjligt", ja, så skrev Maria Scherer i sin bok med samma namn till mig. Boken fick jag av min kära syster då jag befann mig i en svår livskris för ca 10 år sedan. Hon skrev också att snart skall du "skönja ljuset i tunneln". Just då kändes det ganska hopplöst och mycket jobbigt.

Idag snart 10 år senare med professionell hjälp och med ett oerhört stöd av min syster och mina kära barn står jag nu i tunnelöppningen och ser åter ljuset.

Julhelgen har för mig varit en tid för rekreation och vila. Nu känner jag ett stort inre lugn. Ett lugn och en glädje som jag inte känt på många år.

Maria Scherer har också skrivit boken "Du är inte ensam" en läkebok för själen. Båda dessa böcker har legat på mitt nattduksbord i alla år.


När jag blickar ut i min trädgård ser jag att jag har några stenar kvar att lägga i muren. Att bygga murar har också varit terapi, likaså att forma och göra mitt hem som jag vill att det skall se ut. Ljuset betyder oerhört mycket för mig, så därför är nästan allt vitt inne med inslag av jordfärger.
När snön har smält och det blir lite varmare skall jag färdigställa muren
Kram och ha en fortsatt fin helg
Marita